Jag läser nog för mycket böcker.

Jag såg i torsdagskväll dokumentären om domaren Martin Hansson på SVT. Den hette Rättskiparen. Filmmakaren hade följt Hansson under året 2009.

En väldigt bra dokumentär som sa mig väldigt mycket. Jag har inte alltid uppskattat Hanssons insatser på planen. Men från detta har han blivit som en förebild för en.

När man får se och höra vad som framgår av filmen så tycker man väldig synd om honom och han verkar vara väldigt sympatisk människa och sist men inte minst en väldigt bra fotbollsdomare.

Man fick följa honom under förberedelsen för fotbolls VM. Allt från årspremiären i allsvenskan till denna ödesdigra afton i Paris med det avgörande handen på Henry där han riskerade att missa VM. Allt detta obehag han fick utstå både i media och privat. Han förklarade sig med att ingen av dom fyra domarna såg handsen på Henry. Så det blev ett helt avgörande domslut som skickade Frankrike till VM.

Då när jag tänkte på detta så slogs jag av följande tanke. Detta 5-5 målet mellan Rögle och AIK. Som underkändes av domare Tomas Andersson. Ett mål som helt fick avgörande för kvalseriens utgång och näst intill skickade AIK till elitserien och Rögle till allsvenskan. Andersson förklarade sig med att han inte såg pucken och därför blåste för blockering.

Detta får någon slags paralell. Hansson och hans kollegor såg inte det var hands och Andersson blåste för blockering. Två männskliga misstag som fick oanade konsekvenser både för Frankrike och Irland i VM kvalets play off och även för Rögle och AIK:s kommande säsonger.

Men hur stora "misstagen" än är, så är dom är bara människor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0