Spaniendikt
Jag tänkte jag måste skriva av mig ett par rader, så lugnheten kan öka några grader.
På lördag åker vi till Spaniens kust, i början av veckan hade jag ingen lust. Jag vet inte om det hade att göra med vår måndagsdust.
Jag spånra, filosoferar och tänker så till den milda grad att ögonen blänker.
Orden som gnager i mig är att jag fått höra jag är slösig, snål och ego, ändå har jag slutat leka med lego. Man vill finnas till för alla och framför allt när då familjen vill kalla. Trots allt går det inte att livet igenom tralla.
Ska pengar, packning och annat räcka. Det gäller ju att inte budgeten efter några dagar spräcka.
Det som är bra är att jag betalat min skuld, det hade ändå inte räckt till spanskt guld. Så nu kan man köpa sig ett fint Spanienminne som man kan plocka fram vid speciella sinne.
Min broder tar hand om bostad, hund och katt, dom passar han dag som natt. Pappa ger mina blommor vatten och ser till att pyssla om den lilla ensamma katten.
Jag har köpt solglasögon och nya skor, dessutom har jag växlat min kassa så stor. Nu har jag fått en del euro till Calella och hotell Volga, det är där vi denna veckan bor.
Alla ställer upp på sitt sätt och därför kanske det ändå känns rätt.
När vi kommer fram till Costa Brava, då ska vi vår packning in på hotellet lava.
Sedan ska vi koppla av och njuta innan det för hemfärd börjar tjuta.
