pontapluring

Då är vi inne i slutet på denna alla helgona helg. Den helg då vi minns alla nära och kära som inte längre finns med oss. Det vi har med oss är alla fina minnen från dessa. Alla glada stunder och tillfällen då man träffades och umgicks.

Själv besökte jag två nära och kära som inte längre finns hos oss. Det var tillsammans med min broder och mamma. När man kommer in på kyrkogården så känner man ett oerhört lugn, men samtidigt också en väldig respekt. Att man börjar närma sig sentimentalitet är inget som förvånar.

I samband med dessa stunder så förstår man på riktigt hur oviktig idrotten är och kanske andra bagatellartade saker som man normalt kan tjata om.

Det är nära och kära som betyder något för en, dom man finns hos, dom man bryr sig om och det man kan påverka. Det kan du inte med idrotten och annat. Så därför skulle nu inte hockeylaget eller skulle inte HIF ta guld, så är det ganska oviktigt för det är annat i ens liv som är relevant och det man innerst inne bryr sig om.

Så går mina tankar denna alla helgona helg!

Ta hand om varandra där ute!